Till minne av Max, som inte har en dödsruna i denna blogg. Han var en modig liten Jack-Russel som levde ett - på typiskt Jack-Russel sätt - vilt liv fram till sin död.
Jag saknar honom ibland.
Jag saknar också mina kära bilar som vikit hädan.
Vår Honda - den rullade runt på samma sätt som Max i en fatal olycka.
Vår Mitsubishi - den krockade med en släkting på samma sätt som Max. I bilens fall var det en tysk, naturligtvis, som bufflade sig. I Max fall var det snarare bromsarna på Rocky som inte var tillräckligt bra för den lille idioten framför.
Vår... okej, min fars Nissan. Den krockade också med en tysk, fast fetare. Smällen var också frb... mycket hårdare. Jag har fortfarande ont av den 9 år senare.
Min MERCEDES - min ungdoms synd och kärlek. Det var också en rostburk till skitbil, men i alla fall. Rullade runt och dog på rygg med hjulen i vädret. Bilen hade i alla fall den goda smaken att försöka gömma sig under en gran där inte så många skulle se henne. Tyvärr såg folk föraren som klättrat upp ur snödrivan och stod på vägen.
Som sagt;
Till minne av mina kära husdjur, till alla de som blivit en nära vän till mig under sin livstid.
Brum och Morr på er!
3 apr. 2009
R.I.P
Begravningen var stillsam. Närmast sörjande var närvarande; modern kacklade sorgset.
Det var lite hönshus över det.
Fadern tuppade sig och spelade tuff. Kammen hängde dock lite på sned. Rocky slickade sig om munnen på ett besviket sätt. Han hade anmällt sig som frivillig obducent och kistbärare, men blev avbokad i sista sekunden av förtvivlade syskon.
Till minne av en kyckling:
Pip
Det var lite hönshus över det.
Fadern tuppade sig och spelade tuff. Kammen hängde dock lite på sned. Rocky slickade sig om munnen på ett besviket sätt. Han hade anmällt sig som frivillig obducent och kistbärare, men blev avbokad i sista sekunden av förtvivlade syskon.
Till minne av en kyckling:
Pip
Hur man räddar en gul ekonomi
Okej, från folk som kännt mig ett tag;
jag har inte fått pippi på fåglar helt plötsligt.
Eller det har jag kanske fått?
Jag gillar maskulina saker som... motorsågar... bilar... bilar... sade jag bilar?
Och nu sitter jag och oroar mig för små gula saker som säger pip.
Det finns flera bra orsaker till det.
1: jag är 37 år och närmar mig därmed den berömda 40-årskrisen med en skrämmande hastighet till och med för en fartdemon som jag.
2: det är allmänt kännt att det råder en finanskris runt omkring oss. Jag har också drabbats av den - även om jag inte direkt sitter och tuggar på tallriken bara för att magen skriker av hunger.
3: bilar kostar pengar. Allt som säger brum har faktiskt en tendens att kosta alldeles för mycket pengar. Roliga bilar som krisande män med begynnande grått hår köper kostar nästan alltid perverst mycket pengar - både att köpa och äga.
4: ett par hönor kostar i princip inga pengar alls. (inte ens om man bygger ett hönshus i italiensk handhuggen marmor och klär härligheten med bladguld blir det dyrt i jämförelse med en rolig bil).
5: en ekonomi kan liknas vid ett ägg. Den håller ihop tills någon spräcker skalet, och sedan rinner äggulan ut.
Som en vanlig knegare är jag ägget och finansvärlden hammaren som knäckt skalet. Gulan är fortfarande hel, och hela dagen är räddad så länge ingen petar sönder den i stekpannan med en gaffel. Jag vill nämligen ha mina stekta ägg med hela gulor. Alltså: pip är ett sätt att rädda vår privatekonomi från följderna som för mycket brum (läs sportbil, företrädelsevis en porche 911) skulle ge. Dessutom är pipet miljövänligare, men det tänker jag ignorera eftersom jag ändå är rätt miljövänlig. Och egna ägg på frukosttallriken är faktiskt otroligt gott.
Någon som förstod allt ovanstående?
Bra, jag förstod inte heller.
Ha de, alla bilar där ute.
jag har inte fått pippi på fåglar helt plötsligt.
Eller det har jag kanske fått?
Jag gillar maskulina saker som... motorsågar... bilar... bilar... sade jag bilar?
Och nu sitter jag och oroar mig för små gula saker som säger pip.
Det finns flera bra orsaker till det.
1: jag är 37 år och närmar mig därmed den berömda 40-årskrisen med en skrämmande hastighet till och med för en fartdemon som jag.
2: det är allmänt kännt att det råder en finanskris runt omkring oss. Jag har också drabbats av den - även om jag inte direkt sitter och tuggar på tallriken bara för att magen skriker av hunger.
3: bilar kostar pengar. Allt som säger brum har faktiskt en tendens att kosta alldeles för mycket pengar. Roliga bilar som krisande män med begynnande grått hår köper kostar nästan alltid perverst mycket pengar - både att köpa och äga.
4: ett par hönor kostar i princip inga pengar alls. (inte ens om man bygger ett hönshus i italiensk handhuggen marmor och klär härligheten med bladguld blir det dyrt i jämförelse med en rolig bil).
5: en ekonomi kan liknas vid ett ägg. Den håller ihop tills någon spräcker skalet, och sedan rinner äggulan ut.
Som en vanlig knegare är jag ägget och finansvärlden hammaren som knäckt skalet. Gulan är fortfarande hel, och hela dagen är räddad så länge ingen petar sönder den i stekpannan med en gaffel. Jag vill nämligen ha mina stekta ägg med hela gulor. Alltså: pip är ett sätt att rädda vår privatekonomi från följderna som för mycket brum (läs sportbil, företrädelsevis en porche 911) skulle ge. Dessutom är pipet miljövänligare, men det tänker jag ignorera eftersom jag ändå är rätt miljövänlig. Och egna ägg på frukosttallriken är faktiskt otroligt gott.
Någon som förstod allt ovanstående?
Bra, jag förstod inte heller.
Ha de, alla bilar där ute.
1 apr. 2009
Ole dole doff
Hade problem i eftermiddags.
Hunden smet när min frus systerdotter kom hit. Jag tog på mig ett par skor och gav mig efter honom.
När jag passerade växthuset och kom upp mot komposten, där hunden passerat bara sekunder tidigare, såg jag något som rörde sig. Något väldigt ljust. Förvånad över att hunden missat en katt, och att katten inte sprungit iväg saktade jag ner en aning. Gissa om mitt ansikte blev långt när det ljusa rörde sig lite mer - och visade sig vara en av våra hönor! Hur i all sin dar tog hon sig ut ur hönsgården till att börja med? I alla fall så blev jag helt stående under åtminstone 10 sekunder utan att kunna bestämma mig för om jag borde jaga hönan eller hunden.
Det blev hönan som fick prio 1 eftersom Rocky har tänder och står ganska mycket högre än en höna på näringskedjan. Dessutom springer han ner i diket och gömmer sig för bilar.
Hönan försökte naturligtvis springa / flaxa iväg och gav sig iväg mot det plöjda gärdet utanför tomten. Hon vände redan efter några meter och sprang längs diket, förbi växthuset och gjorde en fint över diket igen. Finten misslyckades, eller åtminstone hennes hopp. Hon landade mitt i diket och blev liggande i vattnet några sekunder. Väl uppe såg jag hur hönan smög upp i det långa gräset och stannade. Eller såg och såg, jag såg inte någon rörelse längre bort. Väl framme vid platsen låg hönan helt stilla och praktiskt taget osynlig. Hon syntes helt enkelt inte i det döda gräset.
För att göra en lång historia kort plockade jag upp den stackaren och återbördade henne till hönshuset. Rocky sprang hem när han såg mig komma med bilen.
Ha de, alla där ute!
Hunden smet när min frus systerdotter kom hit. Jag tog på mig ett par skor och gav mig efter honom.
När jag passerade växthuset och kom upp mot komposten, där hunden passerat bara sekunder tidigare, såg jag något som rörde sig. Något väldigt ljust. Förvånad över att hunden missat en katt, och att katten inte sprungit iväg saktade jag ner en aning. Gissa om mitt ansikte blev långt när det ljusa rörde sig lite mer - och visade sig vara en av våra hönor! Hur i all sin dar tog hon sig ut ur hönsgården till att börja med? I alla fall så blev jag helt stående under åtminstone 10 sekunder utan att kunna bestämma mig för om jag borde jaga hönan eller hunden.
Det blev hönan som fick prio 1 eftersom Rocky har tänder och står ganska mycket högre än en höna på näringskedjan. Dessutom springer han ner i diket och gömmer sig för bilar.
Hönan försökte naturligtvis springa / flaxa iväg och gav sig iväg mot det plöjda gärdet utanför tomten. Hon vände redan efter några meter och sprang längs diket, förbi växthuset och gjorde en fint över diket igen. Finten misslyckades, eller åtminstone hennes hopp. Hon landade mitt i diket och blev liggande i vattnet några sekunder. Väl uppe såg jag hur hönan smög upp i det långa gräset och stannade. Eller såg och såg, jag såg inte någon rörelse längre bort. Väl framme vid platsen låg hönan helt stilla och praktiskt taget osynlig. Hon syntes helt enkelt inte i det döda gräset.
För att göra en lång historia kort plockade jag upp den stackaren och återbördade henne till hönshuset. Rocky sprang hem när han såg mig komma med bilen.
Ha de, alla där ute!
30 mars 2009
Kycklingar - igen
Okej, det handlar inte bara om fjäderfän den här gången.
Men i alla fall...
Ni vet hundar? Gillar ofta korv, kvarlämnat stekt bacon och så vidare?
Och kycklingar? Jag har hört och läst att de behöver en kycklingmor - något som de ser när de är nyckläckta, och som de tyr sig till.
Och vår kläckmaskin, som är ett avdankat akvarium?
Vår hund stod och tittade in genom glaset i... tja... nått dygn eller så när kycklingarna kläcktes.
Nu verkar de vara väldigt obekymrade av hunden. Man skulle rent av kunna säga att de tyr sig till honom, om de bara får chansen.
Bra idé?
Om jag säger så här; Rocky är väldigt intresserad av kycklingarna. Men inte som de själva tror och hoppas på. Han är intresserad av dem på samma sätt som... en... kvarglömd korv.
Nästa gång vi har kläckning, vilket är i påskhelgen, så tänker vi använda grannens katt som kycklingmor istället. Vi tror att den är vegetarian. Självklart... den har i alla fall inte rört vår tomts små möss.
Hm... måste nog fundera lite på det där.
Ha de alla skunkar där ute!
E
Men i alla fall...
Ni vet hundar? Gillar ofta korv, kvarlämnat stekt bacon och så vidare?
Och kycklingar? Jag har hört och läst att de behöver en kycklingmor - något som de ser när de är nyckläckta, och som de tyr sig till.
Och vår kläckmaskin, som är ett avdankat akvarium?
Vår hund stod och tittade in genom glaset i... tja... nått dygn eller så när kycklingarna kläcktes.
Nu verkar de vara väldigt obekymrade av hunden. Man skulle rent av kunna säga att de tyr sig till honom, om de bara får chansen.
Bra idé?
Om jag säger så här; Rocky är väldigt intresserad av kycklingarna. Men inte som de själva tror och hoppas på. Han är intresserad av dem på samma sätt som... en... kvarglömd korv.
Nästa gång vi har kläckning, vilket är i påskhelgen, så tänker vi använda grannens katt som kycklingmor istället. Vi tror att den är vegetarian. Självklart... den har i alla fall inte rört vår tomts små möss.
Hm... måste nog fundera lite på det där.
Ha de alla skunkar där ute!
E
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)