kommentar till...

Kommenterar härmed nedanstående inlägg; Jag har faktiskt börjat gjöra något på min Landrover. En ny batterilåda är ett absolut krav eftersom det gamla batteriet i princip fanns kvar tack vare kablarna det var fäst i.
Till veckan tänker jag köpa ett nytt munstycke till svetsen.
Sedan kortas min "att göra" lista för bilen ned i rask takt:
1: fixa batterilådan
2: plocka ned tanken
3: tömma tanken - helst före punkt 2
4: byta utriggare som håller uppe tanken
5: fixa bromsarna
6: fixa handbromsen
7: byta "mudguard" vid främre hjulhusen
8: byta alla oljor
9: plocka bort kompressor och flak
10: byta 1/4-chassi.
11: jag har för närvarande 30 punkter till, vilka alla inkluderar under-rubriker.
12: lära mig stava bättre.
Och en god natt på er alla! (Gäller ej bilhatare och andra miljösvin)

Borta bra...

Men hemma bäst... jag tänkte försöka mig på lite konstruktiv tid i garaget häromdagen.
Ni vet - platsen där alla män egentligen har sin själ. Platsen man drömmer om att man kan hantera. Samma sak är det med en yxa och ett vedträ - vi måste ju bevisa att vi är män...
I alla fall - min konstruktiva tid i garaget har det sista året bestått av någon halvtimma varannan vecka. En stund när jag stått framför bänken och drömt att jag varit - tja - en man?
Nu tänkte jag göra något åt drömmen och svetsa lite granna. Har planerat att tillverka en ny batterilåda till min Land-Rover. Sagt och gjort; jag kapade till plåtarna som behövs efter mått.
En av dem kapade jag till, och sedan undrade jag varför det inte slutade ryka när jag stängde av vinkelslipen. Tittade ner och konstaterade att tröjan brann. Nåja, det var åtminstone inte garaget som tuttat eld. Var lätt att släcka, och jag brände mig inte.
Efter det svetsade jag två pyttesmå loppor, och sedan lade svetsen av. Förstörde munstycket på ren orutin.
Som sagt - hemma bäst.
Fler anektoter följer.

Världens sämsta bil!

Tänker jag inte kommentera just nu. Vi var i Rågsveden i helgen som gick. Eller om det var Äppelbo - jag har inte fått klart för mig var gränsen mellan ställena går.
Det var i alla fall en lyckad tripp till min lillasyrra.
Och vi har bytt namn på vår fina tik; hon heter nu "Snuttan".
Att kalla henne för Linda kändes rätt för mig, men fel för alla andra. Tydligen är det ingen hit med 2 fruntimmer med samma namn i familjen. Fast Linda brydde sig aldrig. Hunden, alltså. Lillsyrran gillade inte att ha en hund med samma namn som sig säjlv. Vi funderar på att byta namn på syrran också. Förslag, någon? "Nisella", kanske? Eller "Lindiusina", "Hispianol", "LandRover", "Discovery"?
Hm... någon som vill prata om bilar istället?
Ha de!
Erik