Tiden går

Vilse, alltså. Tiden går vilse. Jag har förlorat all känsla av att tiden liksom passerar sista tiden.

Nu är det bar som om den... försvinner. Först är tiden framför mig, och sedan exploderar den någonstans bakom utan att en enda gång passera just mig.

Någon annan förklaring till att jag aldrig tycks ha tillräckligt med tid finns inte.

Det är helt enkelt en tidsparadox, skapad av ett tillfälligt fält av osynlig materia som just nu förändrar själva tidsrummet. Jag misstänker att denna osynliga, av vissa kallad mörka, materia, har samlat sig, klumpat ihop sig om du så vill. Där, i denna supermassa av osynlig materia, tyngs en osynlig del av rumstiden, av själva dimensionerna undan och temporella lagar verkar inom det fält, den yta, den tid eller det rum som påverkas av denna ansamling.

Och jag är inte ensam.

Moahahaha!!!!

Eller också är det bara det att det blir mörkare på kvällarna och jag har dåligt samvete för trädgården.

Allas er... nånting

kemiskt brännsår

Okej, det är jättelångt mellan gångerna jag bloggar. Antagligen beror det på att jag aldrig har något att säga.

Idag har jag för första gången i mitt liv fått en kemisk brännskada, eller kanske snarare frätskada.

Vi har arbetat med att skura och kalka hönshuset under någon månads tid. Idag gjorde vi det sista med kalkningen, och jag fuskade helt enkelt med att se till att handsken var tät mot overallen. Det lade sig lite kalk under klockan, och när jag tog den av mig var det lite blåsor. Trodde inte att kalk frätte så mycket så snabbt. Totalt höll jag på kanske en kvart inklusive krångla in mig i skyddskläder och ta mig ur tryckkokaren. En tät skyddsoverall är en tryckkokare. Man blir blöt av svett på två sekunder.

Så

En brännskada

För övrigt anser jag att....

Äh, jag har nog inga åsikter

Hundhoppning

Vi har provat på lite agility med jyckarana i helgen. De älskar det!

Natten går tunga fjät

Hur går sången egentligen? Och varför verkar det som om alla sjuka människor också drabbas av sömnproblem på ett eller annat sätt?

Här, för mig personligen, beror det på värk och grubblerier. Jag vet vad värken är för något, och den gör det svårt att slappna av. Grubblerierna kommer av att man har för mycket tid att tänka.

Ja Ja, tur att det finns internet där man kan skriva meningslösa inlägg på sin blogg.

stereo

Min hustru har ingen stereo att lyssna på i natt.

Hunden ligger på golvet bredvid hennes säng och snarkar, men jag har för ont för att sova.

Alltså snarkar inte jag, utan sitter vid datorn istället.

Världen är underbar. Jag är glad att jag åtminstone har hälsan....

Natt

Natten är här. Klockan har passerat 12-slaget med 30 minuter, och jag kan inte somna.

I ett hem där natten förvandlas till en fiende, är det svårt att hålla tankarna i styr. Ni vet, man oroar sig för saker som man inte borde oroa sig för. Ligger och tänker mer än nyttigt kanske en del skulle säga.

En känd personlighet sade "För mycket tänkande gör en hombre trött i hjärnan".

Okej, det var Avarell i ett Lucky-Luke album som sade det, men i alla fall. Ibland är det nyttigt att låta blir, tror jag.

Hur som helst är sommaren här.

Hoppas ni på bilder så lär ni bli besvikna. Jag har inte tagit några ännu.

Jag tänkte skriva en dikt, men vet inte....

Det skulle bli något i stil med

Kyss någon du älskar i natt, kyss din älskade denna mörka natt....

Nonsens, alltså. Den man älskar ligger ju och sover en välbehövlig sömn. Inte vill väll jag väcka henne heller, och riskera att hon inte kan somna om? Det vore inte kärleksfullt.

Nu...

Go natt på er!

Samling! Mot Slaglinjerna! Fienden kommer mot våra hem

Ja, eller närmare bestämt kommer sommaren igång snart. En del dagar kan det kännas som om man stod där, liten och skrämd bakom en sköld, väntande på att den fruktansvärda våren skall anfalla. Resten av sommarhalvåret lever man med en ständig känsla av misslyckande, och av att inte duga till inför andra på grund av att man inte orkar ha lika välstädat som hos någon som är frisk och inte ägnar något annat av sitt lediga liv till trädgården. Inomhus är det ungefär samma visa, men där har jag i alla fått någon sorts rutin på att hantera pikar. För det är just pikar. Ibland kan det vara bäst att ignorera dem. Andra gånger kastar jag till dem en diskhanduk och säger åt dem att sätta fart, om det nu ser så hemskt ut. Vissa gånger spricker något inom mig och jag hör spydigheter som jag egentligen inte menar komma ut ur min mun. Spydigheter som är avsedda att såra och skada. Och nu menar jag inte att vi har bekanta och släktningar som är mardrömmar, för det har vi inte. Men ändå... pikarna finns där ibland. Och jag och min hustru är sjuka. Vi kan inte hoppas på att hålla samma standard som helt friska människor hur duktiga vi än är. Och vi måste fortfarnade få ägna oss åtminstone åt något som hjälper till att skingra tankarna en stund. Så vad skall vi göra? Jag får lite komplex varje sommar över allt som borde bli gjort men inte blir det. Och samtidigt skall jag sköta allt annat. Tro mig - jag ser fram emot sommaren. Jag kanske bara behöver gnälla av mig lite. Men snälla, om någon skulle läsa det här. Ge dem omkring er lite spelrum. Försök att hålla tand i tunga, och förstå att man inte ens orkar ta emot hjälp alla gånger. Amor vincit natura, som den gamle ciccero alltid sade innan han gick på muggen. God natt och en skön söndat till er alla!

Fredagsdans

Man måste älska fredagar. Strunta i att trädgårdsbordet kom seglande över tomten i ögonhöjd. Strunta i att strömmen försvinner lite av och till. Det är ju fredag. Nu, natten är som mörkast skall man självklart dansa. Och dansa gör jag - så att svetten sprutar. Eller kanske inte. Men jag dansar i allla fall. Ryggen och nacken med alla sina små och stora muskler dansar för fullt. Hela jag rycker när jag ligger i sängen och försöka slappna av. Tydligen har de en riktig fest ikväll. Synd bara att jag inte får vara med. Jag får - så att säga - bara problemen eftersom det gör förbaskat ont. Och det var det absolut snällaste uttryck jag kunda komma på att beskriva smärtan med. Så - upp ni gamla, och delta i vår Midnattspolka!

Gott nytt år

Okej, det har inte gått särskilt långt på det nya året. Jag har jobbat, arbetstränat, varit sjuk, frusit på grund av den underbara XXXXXXXX XXXXX XXX XXXXXXXX vintern vi haft. Det mesta rullar på. Utom bilen då, för den står mest. (Skratt) I ärlighetens namn har jag ingeting smaskigt att skriva. Jag får aldrig veta smaskiga saker, förutom exakt vilket ekonomi människor jag träffar i mitt arbete har. Men sådant är varken smaskigt eller ens offentligt. Alltså har jag inte något alls på bloggen att göra. Jag hade ju hoppats att mina klumpiga försök till bloggpoesi skulle väcka massornas beundrar, och ge mig miljontals träffar varje månad bara på reklambanners på bloggen. Ni vet, en inkomst från reklam på min blogg om 100 000 kronor per månad vore ju inte fy skam. Nej, allvarligt talat, så ser jag fram emot att april skall vara slut. Det är lite hysteriskt på jobbet med allas deklarationer. Så de s¨ Och inte kan jag sova heller En sådan fantasitk lycka!

En arbetsdag som alla andra

Satt i kontoret och hade huvudvärk, men kämpade modigt på genom de svårnavigerade vattnen i företagsekonomins värld, i ett vagt hopp om att någon gång få se en av denna vildmarks mytiska varelser.

Knack-knack... dörren öppnas och en vacker dam med tilltragande ansiktsdrag och en jacka i utmanande rött ställer sig i dörren med en aningen irriterad kroppshållning.

Jag rätar på mig i stolen, funderar ett ögonblick på om jag skall ordna till håret men struntar i det eftersom hon ändå sett mig. Sedan vänder jag mig ett kvarts varv så att jag sitter rakt mot denna uppenbarelse. Kvinnan ler ett leende som kanske varit svårtolkad för en annan man än mig.

"Hej älskling" säger hon sött samtidigt som leendet ökar knappt märkbart "Jag behöver hjälp."

"Självklart" svarar jag och undrar vad som denna underbara varelse skulle kunna be mig om hjälp med.

"Pärlhönetuppen har rymt" fortsätter kvinnan. "Kan du hjälpa mig att fånga in honom?"

Och visst, det kan jag väl.... tja.... vad gör man inte för en vacker kvinna. särskilt när det är min hustru som frågar och det dessutom är våra höns?

Summan av någon timmas fysisk aktivitet istället för att dunka huvudet mot datorskärmen blev; nu sover alla våra tre pärlhöns uppe i någon av tallarna på tomten. De flög upp i närmsta träd så fort de fick chansen, mycket tack vare att jag hade glömt bort att de inte riktigt reagerar som vanliga höns när man skall få in dem.

Som sagt: en vanlig dag på jobbet för en glamorös siffernisse

Kvack, på er alla där ute!

En sida i taget

Just nu är jag, i förhållande till resten av världen, på samma planet som de flesta andra: jag har precis avslutat en bok om den flitigt filmatiserade deckaren Lynnley. Efter det, nu ikväll, har jag börjat på en bok av Gordon Brown, ni vet han som skrev DaVinci koden. Det här är... äh... jag orkar inte gå och titta vad det är. I alla fall är jag småstolt som läser engelska deckare. Det tillhör inte min normala repertoar. Vet inte direkt varför det lockade. Kanske att jag behövde lite ombyte mo allt annat jag läser. Jag menar, Shakespeare i all ära, men han kan bli lite jobbig ibland. Och Dostojeski har jag aldrig någonsin förstått mig på. Den författaren av genial i sitt språk, i sin beskrivningar. Men jag fastnade liksom inte för honom. I Krig och fred hade jag alltid känslan av att läsa en litterär variant av Dallas, Dynastin eller vilken annan såpa ni vill. Ni förstår, när jag läser vill jag normalt låta min fantasi vandra iväg till saker som ligger bortom vardagens grå problem. Jag vill läsa om saker som jag aldrig någonsin kommer att möta, saker som är tankeexpriment mer än verklighetsbaserad prosa.

Tja, det var månadens litterära påhopp.

Tacka vet jag Terry Pratchett med sin Discworld!

Ha de gött, alla där ute

Förändringar

Det var dags för förändringar i denna blogg. Titta gärna runt lite granna ,jag tycker att det blev bättre.
Så där, då säger vi så, alla där ute!

drömmande nätter

Jag är inte någon nattens mörka ande, osaligt svävande och ösande ur en oändlig källa mörk poesi.

Jag är inte heller någon adonis, likt en ond ande svävande över kvinnor som män i deras mörkaste och kanske ljusaste drömmar.

Natten förtär mig, på det mest vällustiga sätt. Natten, med sitt mörker, sina ljud, sina brist på ljud och ja - sina drömmar - förtär mig med drömmar, syner och kanske visioner av vad som varit, vad som är och vad som kommer i denna underbara värld behärskad av mörkrets ljuva härskarinna.

Natten som jag älskar, och som jag hatar. Natten som jag fruktar, och som har blivit min befriare under otaliga sömnlösa mörka timmar.

Denna natt, denna underbara natt, detta druckna mörker, där ljuden från hundarnas snarkande bryter mot datorfläktens svaga surrande, får mig att rysa av vällust och skräck. Denna natt, när tankarn som så många gånger förr, får den frihet de aldrig får om dagen för att resa runt på ännu oupptäckta platser.

Jag hatar dig, sömnlösa natt, och jag älskar dig. Du har blivit min skräck och du är min dröm.

Smärtan hindrar mig från att somna, bekymmer hindrar mig från att inte vakna om jag mot all förmodan skulle somna. Och ändå är det en befrielse, det att vaka en mörk natt i början av mars, detta år 2011. Det är en befrielse eftersom jag genom smärta har lärt mig att släppa sinnet dessa sömnlösa nätter, för att låta det resa på platser jag inte kan se eller själv åka till. Att hålla kvar det vid grubblerier som hör dagen till ger bara ännu mer trötthet och lite vila från mina ibland tunga bördor.

Därför har jag låtit nätter som denna bli vad det har blivit för mig; en resa, en dröm, en flykt undan verkligheten bort mot framtiden, bort mot den familj och de vänner som spänt väntar på min ankomst varje kväll när mörkret börjar sänka sig. Det har blivit en skräckblandad resa genom ett land som jag omöjligt kan beskriva i denna blogg. Det bar blivit en passion, ett tvång, en mani, denna min mörkrets resa.

En del, kära läsare, kallar oss för författare.

Jag känner skräck inför att låta andra läsa min familj, mitt barn, min stora mardröm och önskedröm. Men likväl är jag en författare i denna bemärkelse; en äkta författare har aldrig någonsin tråkigt eftersom man bara blunder och låter fantasin flyga iväg på lätt förtrollade vingar över ett land som det kanske borde vara, eller som man hoppas att det inte skall visa sig vara.

För övrigt hoppas jag på att kunna somna snart.

Mer felstavad nattpoesi kommer nästa gång jag sitter och filosoferar.

God natt!

Och glöm inte ordbehandlaren när ni sitter i era egna sömnlösa nätter! En dator, en orbehandlare, kan vara något av det mest underbara som finns när man av olika orsaker berövats sin sömn.

Till sist ett visdomsord på latin till alla nördar: Ars longa; Brevis ipsa

Bilar

Som jag har berättat, gillar jag bilar.

Just nu håller jag på att laga pickupen. Den fick några 2:or på besiktningen.

Det handlar om att försöka slita isär framvagnen på båda sidorna och sätta in lite nya delar. Man kan tycka att det borde gå lätt med rätt verktyg, men endera kan jag inte handskas med verktygen eller också är det fel.

I vilket fall som helst fick jag till slut ta fram vinkelslipen och skära isär grejorna. Nu väntar mer skärande, mer slipande och lite montering innan den kan besiktigas!

Tur att jag inte har bråttom. Räcker om det blir gjort innan...

tja... nån gång helt enkelt.

Annars är det lugnt ute på landet. Lite skottlossning, polisbilar, höga skrik, polishundar som får våra jyckar att gå i taket och så vidare. Vi tror att det har någonting med Boris att göra. Ni vet...

Det där med att jag lagar bilen var faktiskt sant.

oh yes

När man drömmer att man har migrän, och sedan vaknar med migrän.

Det är inte en dag att se fram emot. Skönt att just den dagen går mot sitt slut.

Natti. Eller go eftermiddag, eller nått

Just det

Jag hoppas på en vår snart. Den här vintern har varken varit bra för hälsa, hus eller något annat som börjar med h.
Den där Landrovern jag har... den kommer att bli renoverad. Jag tänker ha den i trafik någon gång innan 2000-talet tar slut. Dock lär det inte hända i mars, eller april för den delen. I år, alltså

Om

Dödlighet:
Vi brottas alla med den på ett eller annat sätt. Ibland handlar det om stora saker. Oftare handlar dödlighet om små saker.
Jag pratar naturligtvis inte om DÖDLIGHET på det viset, inte om våra kropper.
Jag pratar om våra ideal. Varje dag gör miljontals människo - i vårt land och resten av världen - allt för att försöka hålla fast vid något. Ofta verkar detta något handla om att vi skall köpa saker, om att vi skall konsumera eller desperat söka en trygghet i vår ekonomi.
Problemet är bara att detso mer saker vi har, desto mer tid och kraft tar det att sköta om dem.
Det är därför man skall ha nya bilar;....
okej, jag bara fjantar mig. Tröttnade på lyxfällan och bestämde mig för att skriva något djupt på bloggen.
Men sorry - jag är lika djup som ett kaffefat. Det är så det är, bara.
Ha de - alla galningar där ute!

Ny DAG

Äntligen slipper vi kylan lite granna! Det har varit en dyr vinter med elpriser, en lång vinter med snöskottning, en kall vinter med aldrig tidigare sedd omfattning av långkallsonger och andra underställ.

Just nu längtar jag efter våren, och efter jobbet. Det är underbart att arbeta, att ha ett arbete som man faktiskt tycker om och kan styra över!

Sömn

Natten är en stilla tid, en tid när ljuden tystnar och mörkret tränger inpå.

Natten är en underbar tid, en tid för vila och drömmar om dagen därpå.

Natten är en tid när jag sover, en tid för täcken och kuddar.

Denna natt är jag vaken. Vet ej varför, men värken tränger på.

Jobb och åter jobb

Jag håller på att försöka öka takten på mitt arbete. Det är meningen att jag skall komma upp i arbetstid. Jag älskar det, och hoppas att vi på något sätt kan anpassa allt så att jag faktiskt kan arbeta halvtid! Det är ett jättesteg i jämförelse med var jag varit någonstans de senaste åren.

Nu önskar jag bara att jag kunde sova också.

Erik

Natt

Ligger och försöker sova. Ger till slut upp. Sätter mig vid datorn en stund.

Varför kan man inte sova, när man har ont och behöver det som bäst?

Varför finns det inte bättre mediciner mot den värk som kommer av pisksnärtskador?

Varför är det så svårt att ta hand om värken när den kommer från nervceller som ger fel signaler till hjärnan?

Varför kan jag inte sova?

Påfluget

Jag träffade inte en man häromdagen. Han föreslog inte att jag skulle köpa hans produkt. I själva verket ringde han inte ens. Det vill jag kalla för påfluget.

En tanke bara - är det fler än jag som upplever att försäljare ringer allt oftare, och att Nix inte fungerar så bra som man hoppats på?