Förändringar

Det var dags för förändringar i denna blogg. Titta gärna runt lite granna ,jag tycker att det blev bättre.
Så där, då säger vi så, alla där ute!

drömmande nätter

Jag är inte någon nattens mörka ande, osaligt svävande och ösande ur en oändlig källa mörk poesi.

Jag är inte heller någon adonis, likt en ond ande svävande över kvinnor som män i deras mörkaste och kanske ljusaste drömmar.

Natten förtär mig, på det mest vällustiga sätt. Natten, med sitt mörker, sina ljud, sina brist på ljud och ja - sina drömmar - förtär mig med drömmar, syner och kanske visioner av vad som varit, vad som är och vad som kommer i denna underbara värld behärskad av mörkrets ljuva härskarinna.

Natten som jag älskar, och som jag hatar. Natten som jag fruktar, och som har blivit min befriare under otaliga sömnlösa mörka timmar.

Denna natt, denna underbara natt, detta druckna mörker, där ljuden från hundarnas snarkande bryter mot datorfläktens svaga surrande, får mig att rysa av vällust och skräck. Denna natt, när tankarn som så många gånger förr, får den frihet de aldrig får om dagen för att resa runt på ännu oupptäckta platser.

Jag hatar dig, sömnlösa natt, och jag älskar dig. Du har blivit min skräck och du är min dröm.

Smärtan hindrar mig från att somna, bekymmer hindrar mig från att inte vakna om jag mot all förmodan skulle somna. Och ändå är det en befrielse, det att vaka en mörk natt i början av mars, detta år 2011. Det är en befrielse eftersom jag genom smärta har lärt mig att släppa sinnet dessa sömnlösa nätter, för att låta det resa på platser jag inte kan se eller själv åka till. Att hålla kvar det vid grubblerier som hör dagen till ger bara ännu mer trötthet och lite vila från mina ibland tunga bördor.

Därför har jag låtit nätter som denna bli vad det har blivit för mig; en resa, en dröm, en flykt undan verkligheten bort mot framtiden, bort mot den familj och de vänner som spänt väntar på min ankomst varje kväll när mörkret börjar sänka sig. Det har blivit en skräckblandad resa genom ett land som jag omöjligt kan beskriva i denna blogg. Det bar blivit en passion, ett tvång, en mani, denna min mörkrets resa.

En del, kära läsare, kallar oss för författare.

Jag känner skräck inför att låta andra läsa min familj, mitt barn, min stora mardröm och önskedröm. Men likväl är jag en författare i denna bemärkelse; en äkta författare har aldrig någonsin tråkigt eftersom man bara blunder och låter fantasin flyga iväg på lätt förtrollade vingar över ett land som det kanske borde vara, eller som man hoppas att det inte skall visa sig vara.

För övrigt hoppas jag på att kunna somna snart.

Mer felstavad nattpoesi kommer nästa gång jag sitter och filosoferar.

God natt!

Och glöm inte ordbehandlaren när ni sitter i era egna sömnlösa nätter! En dator, en orbehandlare, kan vara något av det mest underbara som finns när man av olika orsaker berövats sin sömn.

Till sist ett visdomsord på latin till alla nördar: Ars longa; Brevis ipsa