En sida i taget

Just nu är jag, i förhållande till resten av världen, på samma planet som de flesta andra: jag har precis avslutat en bok om den flitigt filmatiserade deckaren Lynnley. Efter det, nu ikväll, har jag börjat på en bok av Gordon Brown, ni vet han som skrev DaVinci koden. Det här är... äh... jag orkar inte gå och titta vad det är. I alla fall är jag småstolt som läser engelska deckare. Det tillhör inte min normala repertoar. Vet inte direkt varför det lockade. Kanske att jag behövde lite ombyte mo allt annat jag läser. Jag menar, Shakespeare i all ära, men han kan bli lite jobbig ibland. Och Dostojeski har jag aldrig någonsin förstått mig på. Den författaren av genial i sitt språk, i sin beskrivningar. Men jag fastnade liksom inte för honom. I Krig och fred hade jag alltid känslan av att läsa en litterär variant av Dallas, Dynastin eller vilken annan såpa ni vill. Ni förstår, när jag läser vill jag normalt låta min fantasi vandra iväg till saker som ligger bortom vardagens grå problem. Jag vill läsa om saker som jag aldrig någonsin kommer att möta, saker som är tankeexpriment mer än verklighetsbaserad prosa.

Tja, det var månadens litterära påhopp.

Tacka vet jag Terry Pratchett med sin Discworld!

Ha de gött, alla där ute