Knack-knack... dörren öppnas och en vacker dam med tilltragande ansiktsdrag och en jacka i utmanande rött ställer sig i dörren med en aningen irriterad kroppshållning.
Jag rätar på mig i stolen, funderar ett ögonblick på om jag skall ordna till håret men struntar i det eftersom hon ändå sett mig. Sedan vänder jag mig ett kvarts varv så att jag sitter rakt mot denna uppenbarelse. Kvinnan ler ett leende som kanske varit svårtolkad för en annan man än mig.
"Hej älskling" säger hon sött samtidigt som leendet ökar knappt märkbart "Jag behöver hjälp."
"Självklart" svarar jag och undrar vad som denna underbara varelse skulle kunna be mig om hjälp med.
"Pärlhönetuppen har rymt" fortsätter kvinnan. "Kan du hjälpa mig att fånga in honom?"
Och visst, det kan jag väl.... tja.... vad gör man inte för en vacker kvinna. särskilt när det är min hustru som frågar och det dessutom är våra höns?
Summan av någon timmas fysisk aktivitet istället för att dunka huvudet mot datorskärmen blev; nu sover alla våra tre pärlhöns uppe i någon av tallarna på tomten. De flög upp i närmsta träd så fort de fick chansen, mycket tack vare att jag hade glömt bort att de inte riktigt reagerar som vanliga höns när man skall få in dem.
Som sagt: en vanlig dag på jobbet för en glamorös siffernisse
Kvack, på er alla där ute!
