Till minne av Max, som inte har en dödsruna i denna blogg. Han var en modig liten Jack-Russel som levde ett - på typiskt Jack-Russel sätt - vilt liv fram till sin död.
Jag saknar honom ibland.
Jag saknar också mina kära bilar som vikit hädan.
Vår Honda - den rullade runt på samma sätt som Max i en fatal olycka.
Vår Mitsubishi - den krockade med en släkting på samma sätt som Max. I bilens fall var det en tysk, naturligtvis, som bufflade sig. I Max fall var det snarare bromsarna på Rocky som inte var tillräckligt bra för den lille idioten framför.
Vår... okej, min fars Nissan. Den krockade också med en tysk, fast fetare. Smällen var också frb... mycket hårdare. Jag har fortfarande ont av den 9 år senare.
Min MERCEDES - min ungdoms synd och kärlek. Det var också en rostburk till skitbil, men i alla fall. Rullade runt och dog på rygg med hjulen i vädret. Bilen hade i alla fall den goda smaken att försöka gömma sig under en gran där inte så många skulle se henne. Tyvärr såg folk föraren som klättrat upp ur snödrivan och stod på vägen.
Som sagt;
Till minne av mina kära husdjur, till alla de som blivit en nära vän till mig under sin livstid.
Brum och Morr på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar